tisdag 1 oktober 2013

LITE FRUKOST SÄTTER FART PÅ BÅDE DET ENA OCH DET ANDRA

Vaknar till ett underbart väder så det blev frukost i det gröna. Hundarna gillar att äta i det fria, förresten, var gillar dom inte att äta kan man ju undra.


Under tiden som jag agerar matvakt och skålarna töms från både utsidan och insidan så inträffar samma sak som alltid. När allt är tömt är det alltid några hundar som hoppar upp på varandra och uför den där tekniken som kallas parningslek. Det är ju inte direkt så att jag serverar ostron till frukost med tanke på de sexuella handlingarna. Men någonting måste det ju vara i maten som triggar deras sinnen. Undrar bara vad.

Rita och Bella in action


Plötsligt plingar det till i mobilen och ytterligare ett roligt sms med bild från en glad valpköpare. Rune 4, med sin första älgskånk och en glad matte som bland annat skriver:
Du anar inte vad nöjd jag är med honom. Han är så otroligt trevlig, en riktig toppenhund.

Ni valpköpare vet hur ni gör en vanlig dag till en toppendag!

Det är ganska lustigt, för när hösten kommer, då vaknar folk till liv igen på något vis. I alla fall hundägare. Vad ni andra som inte har hund gör, det kan jag inte ens gissa. Ni anar nog inte vad ni går miste om;)
Jo förresten, jag vet en del sysslor för icke hundägare. Vinprovning, shopping, ligga i Spanien och grilla sig, gå på teater eller spela golf.
Hursomhelst så ramlar det in både mejl och sms och roliga bilder på era aktiviteter. Och det gör mig glad för det betyder ju att jag inte var helt idiot när jag valde er som alldeles speciellt utvalda att få förvalta en liten oslipad diamant kallad Labradorvalp (ja en del vuxna har ju flyttat också) från Guidelines.

Fortsätt förse mig med en liten del av era liv med er vovve.

Men det som kanske får min hjärna att snurra ännu mer är det här med aktiviteter med sin hund. I dom fina Labradorkretsarna ägnar man dagar och nätter åt att övertyga alla hur viktigt det är att bibehålla de jaktliga egenskaperna i rasen. Och det har alltid funnits en dold rangordning vad som är bra och vad som är mindre bra. Detta är bara snobberi och inget annat.
Visst, man ska inte ändra på ett vinnande koncept, dvs en Labrador är en duktig apportör och ska så förbli. 

Saker och ting utvecklas i takt med att åren går. Historien är viktig och vi ska ta vara på de olika rasernas egenskaper och förvalta dom. Men handen på hjärtat. Hur många är av nöden tvungen att gå ut och skjuta några fåglar för att få mat på bordet idag 2013? För visst var det väl så att jakten var menat som en handling för att slippa svälta. Jag har svårt att tänka mig att man måste ut och skjuta änder för att dom är för många.

Och jag behöver ju inte åka många kilometer för att hitta en "uppfödare" av dylika fjäderfän, som enbart föds upp för att sedan släppas ut och bli skjutna och apporterade av allehanda apporterande retrievers.
Hade det varit för enbart födans skull så hade det varit betydligt mycket enklare att bara nacka dom och stoppa dom i grytan.

Ibland går nostalgin överstyr och vi sätter alltför stor vikt vid "det som var". Idag går jag till affären och köper mitt smör. Tycker det är lite jobbigt att kärna det själv. Visst, det är synd om de som tillverkar "smörkärnare" men dom får väl hitta en annan syssla.
Och vill jag se hur det gick till förr, kan jag alltid göra ett besök på Skansen.

Labradorens egenskaper kan absolut användas till en massa annat än att hämta fåglar. Det viktiga är att hunden får ett innehållsrikt liv. Om detta sedan består av att leta svamp, gå långa skogspromenader, viltspåra, dansa till musik eller vandra i fjällen spelar absolut ingen roll. Allt är lika bra.

I Labradorvärlden har alltid jaktprov och jakträning stått högst på listan. Alla dessa vackra bilder från Engelska gods och gårdar med tweedklädda (oftast i grönt och brunt) eller oljerrocksprydda gubbar och tanter med sina Labradorer sittande fint vid sidan, har nog spätt på detta en smula. 
Hur ofta ser vi lika fina bilder på Labradorer ute i spåren letandes skadeskjutet vilt eller i färd med att leta svamp? Inte så ofta kan jag meddela.

Labradoren föds med en exceptionellt god näsa. Och vem ska bestämma vad denna näsa bäst ska användas till? Jo den som äger hunden. Vill man inte springa runt och kasta döda fåglar så gör man något annat, så enkelt är det.


Hälsar jag, som inser att det här är en kontroversiell text för en del. Men för de flesta, bara sunt förnuft.





3 kommentarer:

  1. Här är jag!! Lite grovstäd i duschen efter att en fyrbent tvingats till hygien!! att läsa detta blev min belöning!!!! Tänk så mycket det blir att läsa när böckerna kommer ut!!! Kramisar MargaretaMärta

    SvaraRadera
  2. Labradorer är så roliga!! Med dom kan man prova på alla möjliga olika aktiviteter och det viktigaste är väl i alla fall att ha kul ihop med sin labbe :)
    Hälsn. Ola

    SvaraRadera
  3. Hej Eva ! Vad fint du har skrivit..... <3 Hälsar Speciellt...Sina,Busan o. lilla Titti
    o.Matte Anita

    SvaraRadera